Skötselråd

När buren är iordninggjord (med bottenmaterial, sittpinnar osv.) så släpps fågeln in i den. Om det redan bor en fågel i buren bör man ändra inredningen i buren innan man släpper in den nya fågeln, På så sätt undviker man revirbeteende.

Gemensamt för alla fåglar är att diska foderskålar för färskfoder och vattenbehållare (byta vattnet) varje dag. Buren och torrfoderskålar ska göras rena minst en gång per vecka.
De flesta fåglar gillar att bada, antingen bör man ha ett badkar till dem eller också duschar man dem med en blomspruta några gånger per vecka.

Första dagarna i hemmet och tillvänjning
Låt fågleln ha svag nattbelysning på under de första nätterna för att undvika panikflygningar nattetid. Inget skynke över buren alltså.

Under den första dagen lämnar man fågeln ifred, men sitt bredvid buren och prata lugnt med den. Stirra inte fågeln i ögonen för det kan uppfattas som hotfullt och undvik stora och häftiga rörelser. Släpp inte ut fågeln ur buren förrän den bott där i två veckor, det är bra för dem att få röra sig ordentligt. Tänk på att täcka över fönster och speglar utanför buren under den första flygturen, annars kan det hända att fågeln flyger in i dem. Jaga inte ut fågeln ur buren utan öppna bara en lucka och låt den ta sig ut själv.

För att få dem att gå in i buren av sig själva är det viktigt att du inte matar dem utanför buren. Självklart kan du försöka vinna deras förtroende genom att bjuda på några godbitar med fingrarna, så att de till sist sätter sig själva på handen. Om det blir nödvändigt att fånga fåglarna för att få in dem i buren ska du helst vänta tills det blir mörkt och släcka ljuset. Då sitter fåglarna helt stilla och kan lätt tas med handen utan att bli alltför skrämda.


Undulater
Undulaten är en papegoja (parakit) som ursprungligen kommer från Australien. Undulater blir vanligen ca 10 år gammal, men det finns undulater som blivit 18 år gamla.

Undulater äter fröer, därför är undulatblandningar av bra kvalitet basfodret till alla undulater. Kontrollera varje dag att det finns frö i foderskålen till dina undulater (inte bara fröskal). Undulater behöver äta sand (ca 1 mm grov) för matsmältningens skull och har dessutom stort behov av kalk. Ge dina undulater frukt eller grönsaker varje dag. Dock inte avokado!

På sommaren kan du ge undulaterna maskrosor (hela plantan) och grodbladskolvar. Ungfåglar (upp till 6 månader) och häckande fåglar behöver dagligen proteinrikt uppmatningsfoder (kraftfoder).

Undulater trivs i vanlig inomhustemperatur, men tänk på att plötsliga förändringar i temperaturen inte är bra. Se t ex upp för att vädra när det är kyligt ute!

Buren ska vara så stor som möjligt, minimimåttet är 70x45 cm och 60 cm hög. Som bottenmaterial använder man sandpapper eller fågelsand direkt på botten.

Undulater är sociala fåglar och behöver sällskap. Om man vill kan man köpa en undulat först, ägna den mycket tid och ge den mycket sällskap, för att få den tam. Om du dock inte har så mycket tid att ge din undulat, är det bättre att redan från början köpa flera undulater. En undulat som lämnas ensam långa stunder utan vare sig mänsklig kontakt eller undulatkompisar blir olycklig!


Nymfparakiter
Nymfparakiten kommer, precis som undulaten, från australien. De stryker omkring i stora flockar och plockar till sig olika frön. De här fåglarna blir som mest 33 cm. De blir snabbt tama, särskilt om man får tag i ett ungt exemplar.

Naturligtvis är det bäst om man skaffar två också av nymfparakiterna. De bildar mycket trofasta par som visar varandra rörande stor omsorg. Också ett par nymfparakiter blir snabbt tama.

De vill ha samma sorts foder som andra parakiter. Då och då uppskattar de att få en liten kvist av ett äppelträd, hassel, liguster eller något annat som de kan ''jobba'' med. Annat foder som kan ges då och då är hårdkokt ägg, ''myrägg'' och grott frö.


Kanariefåglar
Kanariefågeln härstammar ursprungligen från Kanarieöarna men finns också på Madeira och Azorerna. Kanariefågeln brukar bli ca 10 år gammal, men kan leva upp till 15 år.

Som huvudfoder ger du en god allsidig fröblandning, som är speciellt sammansatt för kanariefåglar. Du hittar sådan blandning av god kvalitet hos oss. Naturligtvis behöver fåglarna även färsk frukt och grönt, men ge det bara i mindre mängd. Lämplig frukt är tex äpple, päron, apelsin eller vindruvor. Grönsaker kan vara sallad, gurka, maskros eller grodblad. Inför häckning behöver man ge fågeln uppmatningsfoder. Det hittar du också hos oss. I samband med ruggning är det viktigt att kanariefåglar får extra tillskott av B-vitamin och mineraler.

Kanariefåglar behöver ha tillgång till småkornig sand för matsmältningens skull. Blanda den gärna med krossade snäckskal för att täcka behovet av kalkämnen alt. köp snäckskal separat och häng i burgallret.

I mitten av sommaren och fram till hösten brukar kanariefåglar ha sin ruggningstid. Då byter de successivt alla sina fjädrar och dun. Under den perioden kan de verka lite trötta samtidigt som de i regel slutar sjunga.

Kanariefågeln är normalt sett en härdig och tålig fågel. Tecken på sjukdom är bl a lös eller missfärgad avföring, uppburrad fjäderdräkt, matta ögon eller att fågeln andas med öppen näbb. Sjukdomsförloppet är oftast mycket snabbt och därför skall man kontakta veterinär direkt. Under sjukdomstiden skall fågeln ha värme, vatten och vila. Fågeln placeras vid värmekälla, ca 30 grader, vatten ges kokt och avsvalnat; lägg en ljus, tunn, halvt genomskinlig duk över buren för lugn och vila. Håll regelbunden kontroll på fågeln.

Buren skall vara minst 70 cm lång, 45 cm bred och ha en höjd på 60 cm. Buren skall stå ljust men aldrig i ett fönster. Det bästa är att placera den utmed en vägg dit solsken kan nå fram men möjlighet till skugga skall då också finnas. Buren skall stå på en sådan höjd att man inte kan luta sig över den, vilket innebär att burens botten skall komma ca 100 – 120 cm över golvet.

Sittpinnarna i buren skall placeras så att man på någon nivå i buren uppnår maximal flygsträcka. Buren skall alltså inte vara belamrad med pinnar, gungor och andra attiraljer som hindrar din fågel att få sträcka på vingarna.

Kanariefågeln bildar endast par under själva häckningen. Under övriga året lever de i löst sammanfogade flockar, men till sin karaktär är kanariefågeln solitär. En ensam fågel skall dock ha mycket uppmärksamhet för att må bra. Två kanarier i samma bur går ofta bra om de är av olika kön, men det finns ingen garanti för att de kommer överens. Flera kanariefåglar i samma bur innebär ofta att de blir osams och måste skiljas åt.


Finkar
Sebrafinken, som är den vanligaste arten i handeln, kommer ursprungligen från Australien och är ungefär 10 cm mellan näbb och stjärtspets. Andra finkarartade fåglar som är ganska vanliga är bandfink, fjärilsfink, gouldsamadin, näktergal och pärlhalsamadin. De sköts och utfodras ungefär som sebrafinken. Skaffar man sig sådana här fåglar bör man givietvis ta reda på vilka särskilda förhållanden de olika arterna kräver. Det gäller alldeles speciellt om man funderar på att skaffa nektarfåglar, vilka ställer ganska höga krav på sina ägare.

Det bästa sättet att hålla burfåglar är, enligt de flesta, i en väl tilltagen voljär, eller en stor bur. Detta flygrum ger fåglarna det utrymme som krävs för att de ska få den viktiga dagliga motionen - få utlopp för sin naturliga drift att flyga.

Sebrafinken passar utmärkt att hålla i flock i en större voljär, men också i en bur som för ett par minst bör hålla måtten 50 cm lång, 35 cm bred och 40 cm hög.

Självklart är mycket vunnet, när det gäller fåglarnas trivsel, om man köper ett par som håller samman redan i butiken. Grupp- och parbeteendet yttrar sig så att individer som fattat tycke för varandra först och främst sitter på samma pinne i buren. Vidare är de mycket noga med att ha kroppskontakt. Det får de genom att trycka sig tätt intill varandra.
Dessutom visar de ett beteende som är vanligt i fågelvärden och som har stor betydelse också hos många andra djurgrupper, nämligen att de putsar varandra. De hjälps åt med de ställen de själva inte kan nå, alltså nacken och huvudet.

Lämpligt foder finns att köpa i zoo-handeln och det består av hirs och annat frö. De uppskattar också att emellanåt få lite animaliskt foder, till exempel mjölmaskar eller varför inte gro fröfodret lite.